Har inte skrivit på riktigt länge, varken haft tid eller lust. Det har hänt massor med saker sedan sist, både bra och dåliga.. Börjar väl med det positiva kanske...
Dammade av innebandyklubban inför säsong 2010/2011 och spelade med ett härligt gäng tjejer här i Kristinehamn (jo, jag flyttade visst hem igen från Örebro... Är man hobbyzigenare om man flyttat nio gånger på lika många år?) Vi har haft en alldeles fantastisk säsong och vi gick och vann division 2 Värmland. Men ännu bättre var att vända 0-4 underläge i kvalet till division 1 till seger i sudden på bortaplan i lilla Öxabäck. Dagen till ära hade ett helt gäng med kristinehamnare tagit sig ner dit och förde ett himla liv på läktaren, magiskt var ordet och man kände sig lite som en elitidrottare ett tag (ehh, jaaag veeet att jag inte är det...)
Glädjen över kvalvinsten förbyttes till sorg när min farfar gick bort måndagen efter att vi kommit hem. Samma dag åkte min mamma in på sjukhus och hon är fortfarande inte bra.. Ni som känner mig vet bakgrunden... Känner mig ibland som en liten tioåring som är ledsen hela tiden för att mamma är sjuk, inget jag kan göra åt det utom att finnas till när hon behöver mig... Har till och med börjat gå och lägga mig en stund när jag är på jobbet för att jag inte orkar, skönt med ett vilrum kan jag säga när natten inte räcker till för att läka ihop depphögen som jag kallar min kropp...
Vill avsluta med att säga att jag än en gång fått höra saker som jag knappt vill tro är sanna... Hur orkar människor? Finns det inte bättre saker att göra med sin tid än att prata illa om andra? Kanske tänker på just en person som ni tidigare (i alla fall några av er) kallat er vän. Vad driver er att sprida lögner och rykten? Gruppmentaliteten tar ibland över, människor i flock driver på, ja till och med hetsar varandra, att tala illa om andra. Varför inte vända era "sanningar" och istället ta en titt in i djupet på era egna själar? Mår ni så dåligt att ni måste ha en kyckling att hacka på? Jag gissar att jag kommer att få mycket skit för det här av de som förstår vilka jag menar. Jag kan bara säga att jag hoppas att rätt personer tar åt sig och gör något åt hur de beter sig. Klart att det snackas skit i diverse sammanhang och jag medger att jag med bedriver denna verksamhet med jämna mellanrum... Vi är ju trots allt bara människor... Men det finns en gräns, en linje som man inte passerar. Ni har gått över den, det borde ni veta om. Snälla sluta sprida osanningar, de tjejer jag kände en gång och som har en plats i mitt hjärta finns där inne... Hitta tillbaks till de personer ni var (i alla fall så hoppas jag att jag inte hade så fel om er)... och om ni inte gör det så har ni nu något nytt att skvallra om. Känns som jag borde avsluta med ett AMEN, men hmm...nej...fortfarande inte religiös... Hoppas att det är slut på avdelningen vuxendagis nu.
